Jag har blivit ett samhälls problem. Ett problem som gör det dyrt för samhället. Ett olycks barn som hamna i psykiatrins händer. Hamnade i någon annans händer, OCH framförallt lever jag som en fånge i mitt egna hvud. Som om ja satt på livstid för ett brott jag aldrig begåt. Jag sitter som bakom galler i mina egna känslor och tankar. Och för allt lyckas styra ut mina demoner så tror jag det krävs mer än en insatsstyrka. Men framförallt behöver ja någon som kan förstå det ja säger och någon som kan förstå min smärtan. Smärtan som ja har att jag misslyckades och hamnade i samhällets händer som styr mig som en robot. Och som botar min smärta med medecin istället.....