Från dag ett till graven
Från dag ett till graven:
Många gånger har livet svikit mig samt jag själv svikit allt och alla. I bland vill jag försvinna jag vill rymma bara spring långt bort sätta mig någonstans i skogen och slippa min konstanta ångest. Men jag kan ej rymma för ångesten kommer hitta mig och förstöra mig för min ångest är inte en skugga som går bakom mig utan ångesten sitter inom mig och sätter den obeskrivliga smärtan i mitt bröst och ger mig en sådan himla stress och panik. Jag önska mer än allt annat i mitt liv att jag kunde spola tillbaka tiden. Jag önska vuxna människor agera och gjorde något, jag vet att det var många som visste om vad som hände bakom stängda dörrar, jag önska någon kom och stoppa våldet, stoppa bråken, att någon brydde sig.
Många gånger har livet svikit mig samt jag själv svikit allt och alla. I bland vill jag försvinna jag vill rymma bara spring långt bort sätta mig någonstans i skogen och slippa min konstanta ångest. Men jag kan ej rymma för ångesten kommer hitta mig och förstöra mig för min ångest är inte en skugga som går bakom mig utan ångesten sitter inom mig och sätter den obeskrivliga smärtan i mitt bröst och ger mig en sådan himla stress och panik. Jag önska mer än allt annat i mitt liv att jag kunde spola tillbaka tiden. Jag önska vuxna människor agera och gjorde något, jag vet att det var många som visste om vad som hände bakom stängda dörrar, jag önska någon kom och stoppa våldet, stoppa bråken, att någon brydde sig.
Överleva
För när allt är som sämst så skadar ja mig bara för att få känna en smärta och för att få se blodet som rinner ner från min handled. Det är så otroligt skönt när rakbladet nuddar min ömma hud. Det är alltid lite läskigt att skära mig vid handleden, för ja vet liksom aldrig om ja gjort för djupt och inners inne så hoppas jag nog på i bland på att rakbladet ska få panik och skära av mig handleden så att ja kan luta mig tillbaka och somna in, För döden är inget som skrämmer mig utan jag är mer rädd för allt leva än att dö.
Samhällets olycksbarn
Samhällets olycksbarn
Jag har blivit ett samhälls problem. Ett problem som gör det dyrt för samhället. Ett olycks barn som hamna i psykiatrins händer. Hamnade i någon annans händer, OCH framförallt lever jag som en fånge i mitt egna hvud. Som om ja satt på livstid för ett brott jag aldrig begåt. Jag sitter som bakom galler i mina egna känslor och tankar. Och för allt lyckas styra ut mina demoner så tror jag det krävs mer än en insatsstyrka. Men framförallt behöver ja någon som kan förstå det ja säger och någon som kan förstå min smärtan. Smärtan som ja har att jag misslyckades och hamnade i samhällets händer som styr mig som en robot. Och som botar min smärta med medecin istället.....
:/
För jag la masken åt Sidan och klev fram utan mask, klev fram som en ny person, en ny människa ingen någonsin hade sätt tidigare... För jag vill lämna mitt liv bakom mig lämna allt och alla och se om jag klarar de
Simma eller sjunk
Simma eller sjunk:
Ett viktigt val
Att överleva eller att dö!
Idag
Dagen i dag har varit ganska bra även fast jag hade grovt mycket ångest så tog jag mig endå ut och åkte till Järvakrog och kolla på Audi! Så de var kul och mådde bättre Av de! Och känner mig stolt över mig själv som kämpa i mot mina hjärn spöken som ofta hidrar mig att göra saker.
⭐️
Har haft det lite upp och ner på senaste har betydligt mycket mer ångest och får
Lätt panik attacker. I bland kan jag må så dåligt att Jag inte kan resa mig ur sängen. De är då ångesten är som mest. Jag väljer ofta att bara lägga mig och sova för att jag ej pallar något mer. Ångesten är en ständig smärta, och varje panikattack är som att mitt hjärta och hela ja går i tussen miljarders bitar, känns som någon sliter hjärtat ur bröstkorgen på mig . Hatar känslan då jag vaknar i ren panik och den rädslan ja har. I bland då allt verkligen är som värst klarat ja knappt att resa
Mig upp och att gå ut genom dörren, får en paranoia att någon ska göra
Mig illa och att jag ska få panik och tappa kontrollen. Jag är ofta räd på mycket men finns en sak jag inte är räd för och det är döden jag är mer räd för livet och att leva i en ständig smärta, jag inte kan sätta ord på.
Maskrosbarn
För Maskrosbarn är en förlorad själ, de säger tiden läker alla sår, vi säger, den som lever får se om och när, Maskrosbarn är en förlorad själ, vilsen men inte ensam för maskrosbarn är vad jag och mina är. Maskrosbarn kommer alltid vara en förlorad själ men aldrig ensam. För låt
Mig förklara det på ett sätt så att alla förstår maskrosbarn kommer alltid vara stämplade som maskrosbarn och maskrosbarn håller i hop för vi alla står kvar med fötterna på jorden. Till dom förlorade maskrosbarnen som ej finns kvar, må ni vila i fred. För ett maskrosbarn förblir ett maskrosbarn oavsett om det är en krigare med fötterna på jorden eller en ängel upp i himlen. Så jag ber mina maskrosbarn där uppe att vaka över mig och alla andra maskrosbarn som krigar för att överleva en obotlig smärta. Och med tiden som går ju mer lär vi oss ju smartare blir vi men framför allt vi lär oss att kontrollera smärtan.
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
