Från dag ett till graven

Från dag ett till graven:

Många gånger har livet svikit mig samt jag själv svikit allt och alla. I bland vill jag försvinna jag vill rymma bara spring långt bort sätta mig någonstans i skogen och slippa min konstanta ångest. Men jag kan ej rymma för ångesten kommer hitta mig och förstöra mig för min ångest är inte en skugga som går bakom mig utan ångesten sitter inom mig och sätter den obeskrivliga smärtan i mitt bröst och ger mig en sådan himla stress och panik. Jag önska mer än allt annat i mitt liv att jag kunde spola tillbaka tiden. Jag önska vuxna människor agera och gjorde något, jag vet att det var många som visste om vad som hände bakom stängda dörrar, jag önska någon kom och stoppa våldet, stoppa bråken, att någon brydde sig.

Överleva

För när allt är som sämst så skadar ja mig bara för att få känna en smärta och för att få se blodet som rinner ner från min handled. Det är så otroligt skönt när rakbladet nuddar min ömma hud. Det är alltid lite läskigt att skära mig vid handleden, för ja vet liksom aldrig om ja gjort för djupt och inners inne så hoppas jag nog på i bland på att rakbladet ska få panik och skära av mig handleden så att ja kan luta mig tillbaka och somna in, För döden är inget som skrämmer mig utan jag är mer rädd för allt leva än att dö.

Samhällets olycksbarn

Samhällets olycksbarn

Jag har blivit ett samhälls problem. Ett problem som gör det dyrt för samhället. Ett olycks barn som hamna i psykiatrins händer. Hamnade i någon annans händer, OCH framförallt lever jag som en fånge i mitt egna hvud. Som om ja satt på livstid för ett brott jag aldrig begåt. Jag sitter som bakom galler i mina egna känslor och tankar. Och för allt lyckas styra ut mina demoner så tror jag det krävs mer än en insatsstyrka. Men framförallt behöver ja någon som kan förstå det ja säger och någon som kan förstå min smärtan. Smärtan som ja har att jag misslyckades och hamnade i samhällets händer som styr mig som en robot. Och som botar min smärta med medecin istället..... 

:/

För jag la masken åt Sidan och klev fram utan mask, klev fram som en ny person, en ny människa ingen någonsin hade sätt tidigare... För jag vill lämna mitt liv bakom mig lämna allt och alla och se om jag klarar de 

Leva inte bara överleva

Leva - inte bara överleva

Saker som kan göra det svårt för mig samt tips till andra:
Framför allt ångest,panik ångest, samt lite tvång och posttraumatisk stress ( PTSD )
har oxå haft oturen som många andra människor i samhället som råkat hamna i depression ett antal par gånger. Och det är mycket vanligt att man gör de tyvärr. Och mitt bästa tips är att aktivera sig, hitta på saker även fast det är skit svårt. OCH framför allt att faktiskt be om hjälp och att söka hjälp av andra. Det är viktigt.

Och jag har väll ofta haft ganska mycket otur i livet men i dag så äter jag medicin och går på möten 2 gånger i veckan. Vilket hjälper mig jätte mycket. Men även jag har dagar då allt känns värdelöst tyvärr, samt som många andra. Men i sådana lägen är det viktig att tänka på det faktiskt inte är värdelöst. Saker och ting kommer alltid gå upp och ner i livet. I bland har man uppgångar och i bland nedgångar men det gäller att vara stark och fortsätta kämpa. För även i dom mörkaste dagarna glöm då inte DU är inte under viktig eller överviktig utan DU är jätte viktig! Och ja kommer kalla dig för krigare för du ska klara smärtan! Man ska aldrig ge upp även fast jag själv många gånger faktiskt gjort det. Många gånger har jag tänkt på att ge upp stått och kollat ut på spåret allt för många gånger, för många har jag gått för nära spåret och varit nära på att ta de sista steget med i sista sekund backat! och det är många so har sådana tunga tankar om livet på andra sidan. Men det gäller att försöka ställa sig upp som en skjuten soldat ställa sig upp och fortsätta kriga. För man lever bara en gång man har bara ett liv. Och det här livet kan man förlora på loppet av några sekunder det gäller att hålla hårt i livet. Börja se livet ur andra perspektiv se livet från ljusare sidor.

Det är mycket enkelt att ta hand om andra och att alltid finnas för alla andra men då glömmer man ofta sig själv. Vilket jag gjort och fortfarande gör än i dag. Har aldrig riktigt prioriterat mig själv utan alltid andra i min omgivning. Sådana saker kan väldigt lätt göra att man går in i väggen vilket är väldigt tufft. Jag brukar jämföra det som att efter varje gång jag gått in i väggen så blir jag helt noll ställd och det känns som jag måste börja om på nytt. Vilket är svårt att göra.

RSS 2.0