Min blogg!
Jag vill packa väskan och dra, springa långt bort, bort från alla som vet om att jag växte upp med panikattacker och att jag tog piller efter piller. Eller ångesten jag hade dagligen antidepressiva eller aggression ett val jag var tvungen att välja. För dom som dagligen sätt mig har alltid sätt mig med uppslitna handleder. Jag har varit fast i ett helvete men lyckades ta mig ur men ärren dom sitter kvar. Jag kan inte längre skada mig för har lärt mig slåss mot rakbladet. Har lärt mig lägga min bästa vän åt sidan flera år så var rakbladen min bästavän. I 5 år skadade jag mig på alla möjliga sätt, men med tiden som gick eskalerade de. Jag var bara 8 år första gången jag kom i kontakt med BUP. Men 10 år då jag hamna i deras databaser tiden gick och åren också och min journal på BUP blev bara tjockare efter varje år som gick. Jag vill öppna denna blogg för att skriva av mig vara anonym så ingen vet vem ja är. Jag har mest öppnat mig om mitt liv för vuxna jag har förtroende för, och har jätte fina vuxna runt om kring mig som vet om det mesta i alla fall det jag berättat. samt få vänner som vet lika mycket men bara det jag berättar. Det jag inte berättar bär jag runt på men förhoppningsvis kommer jag kunna öppna mig mer kanske här på bloggen oxå. Jag kommer framförallt berätta om min vardagliga kamp,min syn på psykisk ohälsa, och om att växa upp med en missbrukare till förälder! / Kram maskrosbarn
